Du som har besvärande PMS eller misstänker PMDS bör och ska söka vård. En PMDS-diagnos kan ställas av allmänläkare eller gynekolog. Så snart du diagnostiserats kan dessa instanser även påbörja lämplig behandling och/eller medicinering, förutsatt att det går att påvisa symtom under minst två menscykler. Vi påminner därför om vikten av att föra anteckningar vid misstanke om PMDS, för att undvika hinder på vägen.

”Fjorton dagar i månaden är halva tiden. Och tänk om man får PMDS när man är 16 år och det går över när man är 51 år. Ska man behöva må så dåligt i 35 år? Jag tycker inte det.”
Torbjörn Bäckström Professor, Norrlands Universitetssjukhus

Vi vet att det kan vara både utmanande och tidskrävande att hitta en läkare som förstår sig på din problematik och dessutom kan erbjuda rätt behandlingsform för just dig. Forskningen kring flertalet kvinnosjukdomar är dessvärre fortsatt mager. Här är det alltså extra viktigt att våga vara tydlig för att komma i kontakt med rätt allmänläkare eller gynekolog.

Ett tips är att alltid ringa innan du uppsöker vård, för att säkerställa att kompetensen och kunskapsbanken inom PMS/PMDS finns. För att bli klar över PMDS unika och komplexa natur är det förstås också av betydande roll att du själv satt dig in i det cykliska biologiska tillstånd som PMDS faktiskt är. Läs mer om det här.

Amerikanska studier visar att det statistiskt sett är mer vanligt förekommande att läkare och gynekologer besitter bäst kunskap om PMDS. Exakt hur det ser ut i Sverige är inte klarlagt, även om vi vet att okunskapen kring diagnos och behandlingsmetoder är fortsatt stor.

För dig som misstänker PMDS och önskar vända dig till vården har vi därför samlat våra bästa tips i en checklista:

1. Ta reda på om dina besvär är cykliska. Börja med att spåra din menscykel.  
2. Kontakta gärna läkare/psykolog/gynekologmottagning innan ditt besök och hör dig för om deras erfarenhet och kompetens kring PMS/PMDS.
3. Ta gärna med dig en partner eller annan anhörig till besöket. De behöver också information.
4. Redogör dina symtom för läkaren och var tydlig med att du misstänker att du har PMDS.
5. Visa din dagliga logg/skattning/app som visar på besvär över hela cykeln. Läs mer om hur du går tillväga här.
6. Berätta om eventuella behandlingar som föregått besöket, särskilt då om SSRI och preventivmedel varit till hjälp tidigare. 
7. Behöver du extra stöd? Be din läkare om remiss till en beteendeorienterad terapeut. Det underlättar i processen att finna en effektiv behandling och kan även utesluta andra mer lättbehandlade psykologiska symtom, till exempel fobier. 
8. Ge läkaren en utskrift av evidensbaserade riktlinjer för behandling av PMDS. 

Att leva med PMDS kan vara minst sagt krävande i den bästa av relationer, men det går att förebygga konflikter och lidande hos bägge parter. Här har vi samlat tips och råd för ökad förståelse, som baserats på partners, anhörigas och drabbades utsagor. Som alltid när det gäller icke vetenskapliga texter är det viktigt att se dessa råd som de individuella vittnesmål de är. Varje relation är unik, så även den till din partner. Prova er fram tillsammans så kommer ni hitta vad som funkar bäst för er!

Bygg kunskap. Att besitta kunskap om PMDS är nyckeln till förståelse och en väg framåt tillsammans. Som ett första steg bör du som anhörig alltså fördjupa dig i både PMS, PMDS och dess symtom.

Var öppen och empatisk. Har du blivit diagnostiserad med PMDS? Försök att hålla dialogen öppen kring hur du känner dig. Dela med dig av dina upplevelser och tala om hur du vill bli behandlad under din PMDS. Som partner och anhörig är empati en avgörande faktor. Försök därför sätta dig i din partners situation och bemöt symtomens komplexa toppar och dalar med medkänsla.

Håll koll på kalendern. För att både du och din partner ska ha koll på när det är dags bör ni följa menscykeln. Idag finns det smidiga appar för detta där du som PMDS-drabbad kan fylla i symtom som till exempel depression eller ilska. Det gör det lättare att hantera situationen och handla därefter. En klassisk kalender duger förstås också fint.

Lämna utrymme för egentid. Om du som drabbad behöver lite andrum är det såklart viktigt att du får det. Inkludera din partner så att ni tillsammans kan lösa vardagspussel och delat ansvar rent praktiskt. Genom att planera och kommunicera förebygger ni konflikter och ångest. Som partner till en drabbad gör du bäst i att vara lyhörd och försöka tillgodose behovet i möjligaste mån.

Undvik komplicerade ämnen. För en kvinna som normalt sett är fullt frisk, kan tiden under PMDS vara extremt påfrestande. Här kan ökad känslighet och tilltagande obehag försvåra de mest vardagliga ting och göra det omöjligt att fokusera. Det innebär i praktiken att det kan vara svårt att besvara en fråga, fatta beslut, hålla en konversation eller följa enklare instruktioner. Som närstående bör du därför tillfälligt undvika komplicerade och känsliga samtalsämnen, såväl som tunga beslut.

Men varför? För att förstå det, behöver du först förlika dig med att det här är ett biologiskt tillstånd, då hjärnan störs på grund av de hormonella förändringar som äger rum i kroppen. Det kan alltså inte knytas till ett beteende eller din partners normala intelligens och personlighet. Under PMDS reagerar inte gabasystemet i hjärnan som det ska, vilket kan beröva den drabbade på all koncentration. I förlängningen gör det stora som små frågor oöverkomliga och leder i sämsta fall till ett sammanbrott. Läs mer om vad som händer i kroppen här.

Ha tålamod. Att leva med någon som lider av PMDS kan vara både påfrestande och utmanande i perioder. Det är därför extra viktigt att du som anhörig behåller lugnet och försöker se igenom dessa episoder, utan att anklaga den drabbade eller ta det som pågår personligt. Försök att visa kärlek och förståelse och uppmuntra till saker som gör din partner lugn och tillfreds.

Prata med någon som förstår. Detta gäller såklart både dig som drabbad och anhörig. Här finns det flera vägar att gå, du kan till exempel prata med en nära vän, gå i samtalsterapi – tillsammans/enskilt, eller tala med likasinnade via något av de Facebookforum som finns: ”Vi som lever med PMS & PMDS” eller anhörig ”Anhöriga till personer som lever med PMS/PMDS”.

Avslutningsvis vill vi än en gång påminna om att de symtom som uppstår i kroppen hos en PMDS-drabbad inte kan kopplas till beteende, PMDS är ett biologiskt tillstånd. Det gör det extra viktigt för dig som anhörig att inte pressa eller stressa den drabbade i onödan. Med ökad medvetenhet skyddar du både dig själv och din partner från att råka illa ut. Om du/ni ändå upplever att så är fallet behöver ni hjälp att tillsammans bygga strategier och minimera dessa risker.

1177 Vårdguiden
Om du befinner dig i en akut psykisk kris, dock ej livshotande, kan du ringa till 1177. Där kan en kunnig sjuksköterska ge råd och vägleda dig i valet av vårdplats, till exempel akuten eller vårdcentralen, dygnet runt. På Vårdguidens hemsida finner du också vanliga frågeställningar som rör psykisk hälsa här.

Jourhavande medmänniska
På telefonnummer 08–702 16 80 hittar du Jourhavande medmänniska. Det är en ideell, politiskt och religiöst obunden förening som bedriver jourverksamhet för människor som behöver någon att tala med. Jourtelefonen håller öppet mellan kl. 21–06 och det råder tystnadsplikt för alla joursamtal. Läs mer om Jourhavande medmänniska och deras verksamhet här.

Stödgrupper Facebook
”Vi som lever med PMS & PMDS”
”Anhöriga till personer som lever med PMS/PMDS”

Självmordslinjen
Har du återkommande tankar på att ta ditt liv? Då kan du ringa till Självmordslinjen och prata med någon av Minds utbildade volontärer. Hit kan också anhöriga höra av sig på telefonnummer 90 101. Självmordslinjen drivs av föreningen Mind och det går att ringa alla dagar mellan kl. 06–24. Du kan även chatta eller maila. Läs mer om Mind och deras verksamhet här.

112
Svävar du eller någon annan i livsfara? Då ska du genast ringa 112. Det ska du alltid göra när det rör sig om en akut nödsituation eller om du har allvarliga planer på att ta ditt liv. Har du en tal- eller hörselskada? Läs mer här.

Vårdguiden, The International Association for Premenstrual Disorders (IAPMD), Janusinfo (Kloka Listan), Harvard Health Publication, National Library of Medicine, KRY – Fakta & råd, The Office on Women’s Health (OWH), Internetmedicin, SVT.

Research & projektledning: Marika Berglind-Ekman
Text: Jennie Nysted
Illustration: Alice Garpenschöld
Granskning: Professor Marie Bixo, Umeå universitet